Alltså, ni som har era mammor kvar i gott skick, var rädda om dom. Min mamma är tyvärr inte kvar i sin kropp utan har blivit så elak så det finns inte. Sist jag var där (ihop med syrran) så var det för att jag hade bokat en tid till läkaren och läkaren ville att anhöriga skulle vara med. Jag brukar inte lyssna på mamma när hon kastar ur sig en massa konstiga saker och det brukar alltid sluta med att hon skriker och beter sig, usch. Hon tror alltid att vi stjäl saker för henne och sist fick jag vända ut och in på min väska för hon trodde jag hade stulit hennes klocka. Hon bad mig försvinna ur hennes liv flera gånger om men jag kramade om henne och sa att det kommer jag ju inte göra så länge jag lever. Vi var iallafall hos läkaren som ska gå vidare med undersökningar. Läkaren tror att hon har en frontallobsskada med grav demens/Alzheimer. Det har gått så långt så nu är mamma både en risk för sig själv och andra. Javisst, hon är min mamma men ibland orkar jag inte. Jag orkar inte psykiskt att vara hatad av henne. Det tär kan jag säga.
Annars är allt bra här. Viktnedgången har stannat upp lite men måttbandet säger något annat. Det kanske är den här vikten jag ska ha som jag står på nu? Den är rätt så bekväm ändå.
Suck, ja det här blev ju inte det roligaste inlägget direkt. Jag älskar min mamma och kommer åka upp till henne med en blomma på mors dag. Hon kanske bryter av den och slänger den men, ja hon är inte frisk. Så fruktansvärt att hamna i ett sånt tillstånd.
Kommentera